Små barn är ofta nedsänkta i fantasi, och därför anser föräldrar, lärare och till och med forskare ofta att de inte kan skilja på verklighet och overklighet. Forskning tyder dock på att barn är mer eftertänksamma när det gäller skillnaderna mellan fantasi och verklighet än vad de kan verka för vuxna.
Faktum är att barn använder många av samma signaler som vuxna för att avgöra om något är verkligt eller inte. Så även om små barn inte kan skilja fantasi från verklighet lika framgångsrikt som vuxna, blir de mer kapabla att göra det i takt med att de utvecklas och får mer kunskap om världen.
Hur barns utveckling påverkar deras förståelse av fantasi och verklighet
Runt två års ålder börjar barn leka låtsas. De tror också på fantasivarelser som jultomten och påskharen och har ofta låtsasvänner. Små barn har faktiskt svårt att skilja fantasi från verklighet.
Men mellan tre och tio års ålder blir barnen gradvis mer sofistikerade i sin förmåga att förstå skillnaden. Små förskolebarn tenderar till exempel att tro att allt de ser på tv är verkligt, men vid fem eller sex års ålder förstår de att om något strider mot den fysiska verkligheten, till exempel specialeffekter eller animationer i deras favoritprogram, är det inte verkligt.
Mellan fem och åtta års ålder minskar barnens intresse för att leka låtsas och de blir mindre benägna att tro på fantasifigurer. Sedan, mellan åtta och tolv års ålder, blir de alltmer inriktade på realism och försöker förstå den verkliga världen genom sina leksaker, spel och underhållning.
Faktum är att barn i detta skede blir kritiska till tv-program som inte verkar realistiska. Det är ungefär vid samma tidpunkt som barn blir mindre intresserade av att leka låtsas.
Denna utveckling kan ses i en studie om barns uppfattningar om fiktiva tv-figurer. Undersökningen visade att 4-åriga deltagare trodde att Big Bird från Sesame Street var verklig. De 5-6-åriga deltagarna visste dock att Big Bird var en man som bar en kostym, eftersom de hade förstått att karaktären bryter mot den fysiska verkligheten.
Å andra sidan visade undersökningen också att eftersom en fiktiv familj i ett tv-program med live-action, till exempel familjen Dunphys i programmet Modern Family eller familjen Bradys från The Brady Bunch, inte bryter mot den fysiska verkligheten – och till och med liknar något som barn känner igen – trodde barn i åldrarna 9 och 10 år fortfarande att den här typen av tv-familj var verklig.
Vilka tecken använder barn för att skilja mellan fantasi och verklighet?
Forskning har visat att barn och vuxna tenderar att använda liknande metoder och förlita sig på liknande signaler för att skilja mellan fantasi och verklighet. Dessa metoder och signaler diskuteras nedan.
Bedömning av sammanhanget
När vuxna får ny information bedömer vi informationens sanningshalt utifrån det sammanhang där vi hittar den.
Även om detta har blivit mer utmanande i dag när det finns så många informationskällor att olika människor bedömer olika källor som mer eller mindre tillförlitliga, bör vi i allmänhet kunna enas om att om vi läser om upptäckten av utomjordingar på en blogg som vi aldrig har hört talas om, bör vi vara skeptiska till informationen.
Om vi däremot läser om nyheten på webbplatsen för NASA bör vi vara mer benägna att tro på den.
En studie med 3- till 6-åringar visade att barn också använde kontextanvisningar när de fick höra talas om djur som de inte kände till. När de fick höra att de nya djuren samlades in av drakar eller spöken – en fantastisk kontext – var de mindre benägna att tro att djuren verkligen existerade än om de fick veta att de användes av läkare eller forskare – en vetenskaplig kontext. Dessa resultat sågs med deltagare så unga som 4 år.
Befintlig kunskap
En annan sak som vuxna gör när vi möter ny information är att jämföra den med den kunskap vi redan har. Om det vi vet ger stöd åt den nya informationen bestämmer vi oss för att den är trovärdig.
Om informationen däremot inte är logisk utifrån vad vi redan vet om världen, förkastar vi den som falsk.
Forskning med barn i åldrarna 5-8 år har visat att barn också använder sina befintliga kunskaper för att bedöma tillförlitligheten hos ny information5 den enda skillnaden är att barn har skaffat sig mindre kunskap om världen än vad vuxna har.
Dessutom har vuxna en tendens att försköna barn med historier om magiska händelser och fantasifulla varelser, t.ex. talande vargar, hus av godis och överviktiga män som glider ner för skorstenar och levererar julklappar på julafton. Detta gör barn mer villiga att tro på fantasier.
I takt med att de mognar och får mer kunskap blir barnen dock bättre på att skilja fantasi från verklighet.
Utvärdering av sakkunskap
Mycket av den information som både vuxna och barn utsätts för är naturligtvis resultatet av möten med andra människor. Vi tror dock inte på vem som helst. Vuxna är mycket mer benägna att tro att en viss sorts mat inte är bra för oss om vi hör det från en bekant läkare på LinkedIn än om vi hör det från vår konspirationsteoretiska Facebook-vän.
Forskning har visat att barn gör samma sak. När deltagarna i barnstudier ombads avgöra om en ny sorts fisk var verklig eller inte, var de mer benägna att tro att djuret existerade om en djurskötare, någon som skulle betraktas som en expert, hävdade att det gjorde det än om en kock, en icke-expert, gjorde det.
Hur kan vuxna hjälpa barn att lära sig att skilja på fantasi och verklighet?
Barn vet att vuxna är mer kunniga än de själva, och därför är de mer benägna att tro på den information som vuxna delar med dem än på information som kommer från andra barn. Följaktligen kan vuxna spela en roll när det gäller att hjälpa barn att lära sig att förstå skillnaden mellan fantasi och verklighet.
Särskilt föräldrar och vårdnadshavare kan ge vägledning under berättandet av sagor eller när de läser, tittar på tv eller filmer eller interagerar med innehåll på nätet, helt enkelt genom att finnas där för att svara på barnens frågor och hjälpa till att minimera missförstånd om vad som är verkligt och vad som inte är det. Mediekompetensprogram, när de finns tillgängliga, kan hjälpa barn att lära sig att skilja fantasi från verklighet också.
Om ditt barn tror på jultomten eller Big Bird finns det enligt psykologiforskaren Jacqueline Woolley ingen anledning att avskräcka dem. Barn börjar inte misstro vuxna när de lär sig att dessa fantasifigurer inte är verkliga.
Dessutom ger engagemanget för dessa figurer barnen en chans att utveckla sin förmåga att skilja fantasi från verklighet. Dessutom har barn, på ett eller annat sätt, när de når den tidiga tonåren, skaffat sig tillräckligt med kunskap och mognat tillräckligt för att deras förmåga att skilja fantasi från verklighet ska likna den hos en vuxen.
